Löpning kan vara många olika saker, en del fastnar för en viss typ, andra varierar mera. Förutom själva sträckan som känns ”lagom” är ofta även underlaget ett föremål för tycke och smak. Den som siktar på lite större motionslopp kanske fokuserar på asfaltslöpning eftersom många sådana lopp går på stadsgator i stor utsträckning. Asfalt är hårt och sliter ganska mycket på kroppen, för en del personer fungerar det helt enkelt inte att bara springa på asfalt. Bara att byta till grusvägar kan vara tillräckligt för en del, medan andra tycker det är mycket trevligare med riktigt mjukt underlag som skogsstigar eller elljusspår.
Något som blivit väldigt populärt är också det som kallas för ”trail”, vilket lite förenklat innebär terränglöpning. Orientering fast utan karta kanske det kan kallas. Obanad trail i skog och mark sätter löparen på helt andra prov fysiskt, men det krävs också en närvaro i stunden eftersom underlaget hela tiden skiftar. Stegen behöver anpassas för att inte snubbla på rötter eller ta sig över den lilla bäcken. En total fysisk närvaro är för många precis vad som krävs för att man ska lära sig att älska löpningen och dess avstressande effekt. För andra är det monotona löpandet längs en landsväg det som är bästa avkopplingen. Alla människor är olika och det gäller att prova sig fram för att hitta den egna favoriten. Sedan går det naturligtvis att variera precis som man vill. Springa långa pass i skogen på helgen och en kort asfaltsrunda på vardagskvällen eller rentav på löpband ibland om livspusslet kräver det.
